”Du fina människa, varför kan du inte älska dej själv? Varför tycker du inte om dej själv? Varför hatar du dej själv, önskar att du aldrig hade kommit till. Du känner att du inte platsar i denna värld, du passar inte in någonstans. Ditt liv känns meningslöst. Du känner dej överflödig, du drar dej undan. Du jämför dej själv med andra. Du sitter som en fågel i en bur, du är en fånge, av dina egna destruktiva tankar, lögner om dej själv, i din krampaktiga rädsla av att aldrig räcka till. Din självbild är sjuk, kluven. Du hittar bara fel på/hos dej själv. Ditt självförtroende hänger löst, om någon blåser på dej, faller du. Varför kan du inte se det vackra hos dej själv? Att du faktiskt är född till ett liv i frihet, ej i fångenskap där du tillåter dina destruktiva tankar förstöra, ruinera ditt liv, tömma dej på all din kraft?? Du känner dej värdelös, vingklippt, du är rädd. I natten gråter du av inre smärta, du känner att du nästan förgås. Jag ber dej, blicka uppåt, se dej själv ur Guds, din skaparens perspektiv. Med en evig kärlek älskar Han dej. Tro på dej själv! Du är du och du DUGER! Låt aldrig någonsin andra och deras attityder ruinera ditt liv. Lägg ner dina felaktiga tankar. Flyg ut i friheten, du lilla fågel. Kom ut ur din bur. Bara flyg, flyg flyg. Du ska se att du får nya vingar som bär dej. Sanningen om dej, du fina människa är att du är älskad, vacker, betydelsefull, du har en framtid, du ska tro på dej själv, älska dej själv. Du ska leva, leva livet till fullo! Livet är för kort för att slösas bort. Du berikar denna värld. Utan just dej skulle världen vara fattig. Du är en resurs, en tillgång. Ditt liv har en mening. Jag välkomnar dej att leva ett liv i frihet..Flyg ut i frihet..dina vingar bär..Du är vacker”! (Jag har träffat människor som tänker så här och träffar ständigt, därför skriver jag dessa rader).