Skrivet av: boatpastor | november 22, 2008

Vägen från mannekänglivet tillbaks till min Gudstro, del 2

Jag hade svårt att glömma mötet i Filadelfiakyrkan 1977, den där kvällen då Bröderna Samuelssons sjöng och Rolf predikade. Mitt liv fortsatte som mannekäng. Kring julen 1977 åkte jag till Sverige, för att fira jul hos mina föräldrar. Rolf och jag började att träffas, så som han hade önskat. Han berättade om Jesus till mej, om Guds kärlek. Vi sjöng tillsammans hemma hos mej i Södertälje. Det var guldstunder för oss två. Vi var ute och åt, vi hade det fint tillsammans.  Jag gick på många möten, konserter där Bröderna Samuelssons predikade och sjöng.  Rolf och jag blev förälskade, så jag åkte inte tillbaks till Finland mera. Rolf blev den räddande hjälten i mitt liv. Jag ville inte åka tillbaka till mannekänglivet mera. Jag var förälskad och det djupt.  Vi träffades allt oftare och trivdes bra ihop. Rolf var min ”andliga far” och mitt livs största kärlek. Så kom den dagen 1979, när jag kände hur Gud kallade mej tillbaka till en gemenskap med honom.  Det var kring julen. Jag var i Södertälje hos goda kristna vänner. Sov över där. På kvällen hade jag varit på möte med dem, i Finska Pingstförsamlingen i Södertälje. Jag kände hur Gud kallade mej. Kunde inte sitta stilla. Gick ut från mötet. När det var läggdags hos vännerna jag sov över hos, kunde jag inte somna. De hade lämnat en bibel på vardagsrumsbordet. Jag tog upp den och bläddrade i den. Ögonen föll på en bibelvers som talade stark till mej. Jag var rastlös, kände hur Gud kallade mej. Försökte att kämpa emot. Till slut orkade jag inte  kämpa emot mer. Jag reste mej upp och sprang till deras sovrumsdörr och bankade hårt. Jag ropade: -” Kära vänner kan ni stiga upp och be för mej, jag orkar inte kämpa emot längre, nu vill jag bli frälst”. De skyndade sig upp. Jag böjde knä i deras vackra vardagsrum, vid fotöljen. Jag bad Jesus att han skulle förlåta mej mina synder, förlåta att jag hade vandrat borta ifrån Gud. Vännerna bad för mej. Jag grät för att jag hade syndat, levt utan Gud i två år. Vidare grät jag över att jag hade förlorat, mycket av det rena i livet. Sedan grät jag av glädje över att ”den förlorade dottern fick komma hem”. Jag kände hur Jesus FÖRLÄT mej. En tung ”syndabörda” föll av mina axlar. Jag blev förlåten, frälst och kände mej fri. Tårar av glädje rann ur mina ögon. Jag kände mej så ren som ett nyfött barn. Det kändes som en inre reningsdusch. Jag var fri!! Vilken jubel, vilken glädje. Jag skrattade högt. Jag tyckte att jag såg på allt, hela världen med nya rena ögon. Vi alla var så glada och vi prisade Gud. Som granne bodde det en kristen man. Han ringde på dörren och sa:-” Härifrån hörs det ljud, som om ett barn skulle födas, in i guds rike, jag vill fröjdas med er”. Han klev in och vi alla tackade gud och vi var glada. Mest lycklig var jag, jag var ju förlåten. Mitt nya liv hade börjat. Jag hade hittat tillbaka till min tro, till min Gud.

dscn0782

 Rolf och jag 1977, hemma hos mej


Responses

  1. hej ruth!

    ingen som skriver till dig!
    löjligt att nån låtsades vara carolina gynning.
    kul att se dig på färjan i morgon!
    jag tycker du var rolig och underhållande i allafall!
    ha det så bra!

    kramar

  2. Hej Ida. Tack för dina ord. Ha det bra själv. Kram Ruth


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: