Behöver vi inte frosta av vårt inre?

Igår när jag frostade av frysen fick jag några djupa tankar. Jag såg all is. Det var svårt för frysen att ”komma igång med avfrostningen”, det tog tid. Så jag hjälpte den på traven. Hårtorken åkte fram. Jag stod och blåste in varmluft in i frysen. Vips, vad det började lossna isbitar och det förvandlades till vatten. Jag tänkte på mitt eget hjärta, mitt inre. Jag funderade på hur det ser ut där. Jag bad en stilla bön till Gud om att han skulle ”tina allt det frusna och isiga i mitt hjärta”. Vidare om att jag alltid skulle få ha ett varmt och ödmjukt hjärta, ej isigt, kyligt och kallt. Nu är jag ingen kall person, men det är nyttigt att  ”pejla hjärteläget” emellanåt. Det kändes bättre efter min bön. Livet är tufft många gånger. Vi blir svikna, sårade, löften bryts, det är enkelt att låta hjärtat bli kallt, hårt, frostigt, kyligt. Man går in i en försvarsposition. Men jag önskar och ber till Gud om att få ha ett stort varmt och kärleksfullt hjärta!

Nu när vi flesta ändå håller på med julstädning och förberedelser, varför inte låta hjärtat  få ”frosta av” och bli varmt igen. Det finns nog en hel del hos oss alla som behöver lossna, om vi ska vara riktigt ärliga.

Så låt det isiga tina och låt KÄRLEKEN råda. Ett kärleksfullt hjärta är vackert. I en kärleksfull och varm persons närhet trivs man och man dras till det…

Hur ser ditt inre ut? Vad återspeglar du? Kyla eller kärlek?

”LÅT VARMLUFT BLÅSA IN OCH TINA ALLT DET FRUSNA”! Bildligt talat…

Låt ditt hjärta fyllas av en himmelsk värme och kärlek.

With love. Båtpastorn Ruth

Ett hjärta av is..

Ett varmt hjärta…