På Annandagens kväll för över 60 år sedan….

För över 60 år sedan var min älskade pappa med i Finska Vinterkriget. Ryssland bombaderade Finland och min pappa blev träffad av en granat, som exploderade i hans vänstra ben, på låret. Pappa Eino låg där och blödde kraftigt. Den vita snön blev röd av allt blod som forsade. Min pappa kunde ha förblött och dött där på krigsfältet, men han gjorde en sak som blev livsavgörande, livsförvandlande, det räddade hans liv. Pappa bad till Gud. Han bad följande: ”Om du Gud räddar mej från detta så lovar jag att ge resten av mitt liv till dej”. En soldatvän såg min pappa ligga där och blöda, han hjälpte min pappa, bar och släpade honom till ett militärsjukhus. Han blev en räddande ängel för min pappa. Gud tog min fars bön på allvar. Min far fick vård, det var en lång och smärtsam resa tillbaka efter att ha fått en exploderande granat i benet..

Min älskade pappa Eino Närhi höll sitt löfte till Gud, det löftet han gav när han höll på att förblöda i Finska Vinterkriget. På Annandagens kväll för över 60 år sedan hemma, gav han sitt hjärta till Gud, till Jesus. Han upplevde frälsningens under. Jag minns det som igår när han ofta pratade om det. Min pappa blev en Predikant, han har predikat för tusentals människor och har älskat Jesus med en passionerad kärlek. Många operationer i benet fick han genomlida. Han var en Krigsveteran.

Det jag är mest lycklig över är att Gud hörde min pappas bön, vardagshjälten, hans soldatväns agerande, att min far höll sitt löfte till Gud. Han levde ett långt och lyckligt liv och hans liv berörde många människor. Einos livsgärning var fantastisk. På pappas begravning gjorde krigsveteranerna en hedersmanöver vid kistan. Det fanns inte ett torrt öga på den begravningen. (år 1999)

Vi alla 9 barn skulle inte finnas idag, om inte Gud hade hört min pappas bön. Men Gud hör bön.

Denna Annandagen påminner mej starkt, om vad som hände då för över 60 år sedan. Min tacksamhet är stor att pappa ropade på Guds hjälp. Det blev livsavgörande. Han svävade ju mellan liv och död.

Vi alla 9 barnen är frälsta och flera av oss predikar, alltså har vi gått i pappas fotspår.

Min pappa blev frälst på Annandagens kväll. Jag ska tända ett ljus till hans vackra minne ikväll. Han gick hem till Gud 87 år gammal. Efter ett långt liv tillsammans med sin frälsare, familj och vänner, fick han lägga ner sin vandringsstav och komma hem, hem till Gud. Den Gud som engång räddade hans liv.

-”Tack Gud för att du hör bön”…Amen.

Det lönar sig att bedja. Bed du också till Gud under livets alla omständigheter!

Familjen Närhi. Min bror Sakari fattas på bilden. Jag ”var” i mammas mage…